Bromsen

 

RM omgång 2 denna helg i Nacka Sporthall. Vi inleddde mot Skuru. En match där vi inte direkt övertygade, men det blev i all fall vinst med 65-54. Därefter en rätt kort tid för lunch och återhämtning innan det var dags för dagens huvuduppgift - matchen mot Djursholm.

 

Initialt trodde jag nog att den korta tiden mellan matcherna skulle vara till vår nackdel (Djursholm hade ju trots allt fått lite mer tid att "ladda om"). Detta visade sig dock vara av mindre betydelse.

 

Förra söndagen torskade vi ju mot Djursholm med 2 poäng. En match där vi låg under med ganska mycket men jobbade oss ikapp i den sista perioden. Nu var det en helt annan match. Framför allt så var vi med från början, vilket bl.a. ledde till att motståndarna tog två mycket snabba time-outs. Faktum är att vi i den här matchen var i ledningen i princip hela tiden.

 

Under veckans träningar har vi gått igenom en del om hur vi ska spela försvar mot Djursholm och förbättra saker som vi gjorde mindre bra i det senaste mötet. Vår "försvarstaktik" fungerade väl helt okej i dagens match, men det var ju inte det som var skillnaden. Den stora skillnaden var inställningen. Idag var vi med från början och krigade på varenda boll. Då spelar det inte så himla stor roll vad vi coacher ritar upp på taktiktavlan.

 

Självklart är jag mycket glad och stolt över tjejernas insats idag. Vi bör gå vidare som gruppetta efter denna omgång, om nu inte något helt otroligt händer i morgondagens match mot Gladan. Och kanske, kanske betyder dagens vinst att möjligheterna att bli inbjudna till Scania Cup ökar något. För mig och coachkollegan von Tratt så är väl det inte så betydelsefullt, men jag vet ju att vissa av våra spelare skulle bli otroligt glada om vi fick en inbjudan.

 

Matchen slutade i alla fall med seger 71-62 för vår del. Om jag visste hur det kan svänga så här så vore det väl en bra idé att skriva en bok om det, men nu vete faan hur själva psykologin fungerar och det är väl det som är charmen med all (lag)idrott.