Bromsen

I morgon är det dags att bege sig till Sveriges framsida, eller Sveriges framstjärt skulle vissa kanske säga. Jag snackar alltså om Göteborg, det har ännu en gång blivit dags för Basketfestivalen. Casio Cup hette det en gång i tiden när man själv spelade. Då fick vinnande lag klockor eller miniräknare. Kommer ihåg en rätt anskrämlig klocka jag vann när jag coachade flickor 80. Nu för tiden får vinnande lag världens största pokal i stället. Överdriver inte, det är knappt så att våra yngsta spelare i år är större än vinnarpokalen.

Alltså har man fyra dagar sovande på en trött luftmadrass i en svettig skolsal att se fram emot. Det är väl det som man ser minst fram emot, men förutom det så brukar Basketfestivalen vara en trevlig tillställning. I år åker vi ner med 22 lag och är nästan 250 spelare och coacher som representerar klubben.

I Götet har de både U17 och U18 som åldersgrupper, så det betyder att vi spelar separat med 93:orna och 92:orna. Chanserna ser mycket goda ut för 93-laget. De har ju en viss tradition på att spela finaler i Göteborg. Under de år jag har varit med som coach har de varit i final (med kvarterslagen) varje år och om jag minns rätt var de i final året innan också då det blev en knapp förlust mot ett danskt lag, kan det ha varit Hörsholm? I gruppen har vi ett tyskt lag som är ett oskrivet blad, men jag tror stenhår på att det blir final i år igen.

Även 92:orna tror jag har en bra chans att gå långt, fast där är det fler lag som jag inte riktigt har koll på. Skulle gissa på minst kvartsfinal i alla fall och kanske, kanske en semifinalplats. Sen ska jag så klart försöka se så många som möjligt av 97-tjejernas matcher också, det beror lite på hur kommunikationerna mellan hallarna ser ut.

Fast resans höjdpunkt brukar ändå vara detta:



Räckmackan på Heaven 23 i Gothia Towers!