Bromsen

Då var man hemma igen från Göteborg och basketfestivalen. Vi hade ju chansen på guldet med F93. Gruppspelet gick som en dans och i semifinalen spelade vi riktigt bra med en fantastiskt offensiv. Så blev det Bollstanäs i finalen, och den förlorade vi med 8 poäng. Fick en dålig start, låg under med 1-12, jobbade oss tillbaks in i matchen, men när motståndarna gjorde ett nytt ryck kunde vi inte komma tillbaks igen. Svårt när det är 2x15 minuter rullande tid. I andra halvlek tycker jag vi saknade den offensiva aggressivitet som tog oss tillbaks i matcen i första halvlek. Och nu när Angelica var sjuk så saknades ett hot från trepoängslinjen mot Bollstanäs zon. Överlag är det nog det vi saknar mest, ett trepoängsskytte där vi ständigt är ett hot. Visst har vi några spelare som kan stoppa i 3-bollen, men den där spelaren som man vet alltid levererar från trean saknas. Eller, i och för sig har vi ju en, men hon är ju inte redo att spela än efter skadan.

Hade så gärna velat få avsluta med ett guld med 93:orna, men, men, det blir inte alltid som man önskar sig. Genom åren har jag blivit lite bortskämd med att det alltid blir bra placeringar med 93:orna, så egentligen ska man väl inte vara missnöjd med ett silver. Trots allt blev det klubbens bästa resultat i turneringen.

92:orna tycker jag gjorde en bra turnering. Kvartsfinal ska vi absolut vara nöjda med och att åka ut mot Luleå Stars är inget att skämmas över. Hade vi haft lite bättre flyt med lottningen i slutspelet så kunde det ha blivit en semifinal.

Övriga tankar kring årets turnering:

• Med två lag blev det ett väldans rännande på spårvagnar ut till Frölunda. Kändes som att halva turneringen gick åt till spårvagnsresor.
• Cupkortspriset höjt med nästan en hundring, och vad fick vi för det? Varken kaffe/te eller filmjölk på frukosten samt samma lunch 3 gånger p.g.a. att dagens mat hade tagit slut. Det här måste bli bättre till nästa år.
• En domarstandard som var riktigt bra. Nu kanske vi i och för sig hade tur eftersom vi tillhörde de äldre åldersgrupperna. Men de utländska domare vi hade var mycket bra. Faktiskt klasskillnad mot de vi är vana vid hemma i Stockholmsserien.
• Göteborg visade upp sin sämsta sida vädermässigt. Det var runt 10 grader och regn mest hela tiden.
• Det är ingen högkvalitativ sömn man får på den där jäkla luftmadrassen...
• P.g.a. ett matchschema med många sena kvällsmatcher blev det ingen räkmacka!
• Ännu en gång förvånas man över hur många riktigt dåliga lag det finns. Vad gör de egentligen på träningarna?

Till sist kan sägas att hemresan kändes ovanligt lång. För vissa i resesällskapet som man kunde missta för sockerchockade 10-åringar kändes den nog ännu längre...