Passion för spelet
Idag var det match i U20 serien mot Solna för våra u18 tjejer. Grejen med den här serien är att man aldrig riktigt vet vilket lag motståndarna kommer med, ofta beroende på att spelarna är involverade i flera serier. Förra gången vi mötte Solna vann vi rätt enkelt, men idag mötte vi ett betydligt bättre lag, där samtliga spelare har erfarenhet från basketettan och ett par t.o.m. spelar i Solnas damligalag.
Det slutade med förlust med 15 poäng. Jag brukar aldrig vara nöjd efter en förlust, men med lite perspektiv på den här matchen är jag rätt nöjd. Vi var mindre på de flesta positioner, både sett till antal centimeter och kilon och hade det många gånger rätt svårt i anfall. Men det vårt lag visade, och som jag är mycket nöjd med, är att de spelade med passion och visade ett stort hjärta. Det där med hjärta är ju något som 93:orna har fått höra till leda under våra år tillsammans, det har blivit en kliché, men klichéer finns ju där av en anledning. Man måste visa lite passion i det man gör, annars blir det inte bra. Självklart har vi coacher en stor uppgift i att ta fram det där hos spelarna. Och det gör faktiskt skillnad om man manar på och peppar spelarna eller om man sitter tyst som en mussla.
Som sagt, jag är nöjd med matchen och det är egentligen fler såna här tuffa matcher vi behöver för att utvecklas. Kan vi efter matchen titta oss i spegeln och veta att vi gjorde vårt bästa, ja då kan vi vara nöjda oavsett vad det står på resultattavlan. Se där, ännu en klyscha!
Det slutade med förlust med 15 poäng. Jag brukar aldrig vara nöjd efter en förlust, men med lite perspektiv på den här matchen är jag rätt nöjd. Vi var mindre på de flesta positioner, både sett till antal centimeter och kilon och hade det många gånger rätt svårt i anfall. Men det vårt lag visade, och som jag är mycket nöjd med, är att de spelade med passion och visade ett stort hjärta. Det där med hjärta är ju något som 93:orna har fått höra till leda under våra år tillsammans, det har blivit en kliché, men klichéer finns ju där av en anledning. Man måste visa lite passion i det man gör, annars blir det inte bra. Självklart har vi coacher en stor uppgift i att ta fram det där hos spelarna. Och det gör faktiskt skillnad om man manar på och peppar spelarna eller om man sitter tyst som en mussla.
Som sagt, jag är nöjd med matchen och det är egentligen fler såna här tuffa matcher vi behöver för att utvecklas. Kan vi efter matchen titta oss i spegeln och veta att vi gjorde vårt bästa, ja då kan vi vara nöjda oavsett vad det står på resultattavlan. Se där, ännu en klyscha!
Kommentarer
Trackback