Bromsen

Väntar man på något gott så är det bara härligt hette det i en gammal Hassan-sketch, men jag vete tusan om det är så. Eller så väntar jag inte på något gott. Först tog det en månad för att få komma till magnetröntgen för mitt knasande knä. Sen dröjde det två veckor innan jag fick något svar därifrån. Så i tisdags ringde dom från Karolinska om att de skulle få röntgenbilderna och då trodde man ju att bollen hade satts i rullning. Idag kom ett brev från Karolinska, och då tror man ju att det ska vara en kallelse till undersökning, men icke. Det enda man får veta är att jag kommer att bli kallad till en ortoped, men att väntetiden är tre månader. Hallelujah!