En otacksam uppgift

Att vara domare i idrott, vilken det nu än må vara, är oftast en otacksam uppgift. Som coach inom ungdomsidrotten stöter man allt för ofta på ledare som klagar på domaren. Senast igår spelade vi en match och låg i slutet under med ungefär 20 poäng, men motståndarcoachen kunde trots det inte låta bli att ifrågasätta i stort sett varenda domslut.

Jag ska ärligt säga att jag inte är fläckfri när det gäller att klaga på domare, men, jag försöker alltid hålla en bra relation med domarna och påpekar alltid för tjejerna i laget att vi ska koncentrera oss på det som vi kan påverka, d.v.s. vårt spel, och inte domaren.

Att en domare är dålig kan jag ta. Min coachkollega brukar ofta säga att domaren är inte ett dugg bättre än vad våra spelare är. Fair enough. Men vad jag ändå tycker att man kan kräva är att domaren är engagerad i matchen och inte bara är där för att inkassera sina 200 kronor. Idag spelade vi match med F93, två taggade lag som verkligen tog matchen seriöst, men tyvärr var domarna denna gång långt ifrån lika engagerade som de två lagen var. Uppenbara missar från deras sida, bara p.g.a. att de inte var "på hugget". Jättetråkigt för de inblandade lagen. Tyvärr slutade det så illa att vårt motståndarlags coach åkte på en teknisk foul p.g.a. att domarna helt enkelt var "trötta i luvan". Jag försvarar inte hans beteende, men har ändå full förståelse för hans reaktion.

De flesta ungdomsledare inom basket, och all annan idrott antar jag, är inte där för pengarna, utan helt enkelt för att man hyser en stor kärlek till sporten. Tyvärr verkade det inte som våra domare i dag hyste samma kärlek till basketsporten, utan de var där för att casha in sin tvåhundring. Trist.

Med detta sagt vill jag ändå ge en eloge till alla de fantastiska domare som helg efter helg fungerar som matchledare och bidrar till våra ungdomars basketutbildning. Ni gör ett fantastiskt jobb.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback