A perfect record
Den här helgen var den sista i grundserien för alla mina diverse basketlag som jag tränar. Tänkte faktiskt inte på det förrän sent i kväll, men det blev bara vinster den här (förlängda) helgen med matcher torsdag, fredag, lördag (2 matcher) och söndag.
Under säsongen har jag ofta haft tanken på att ha en förlustfri matchhelg och nu lyckades det alltså. Inte p.g.a. att själva matchcoachningen var så fantastiskt, utan det beror nog snarare på att nu när säsongen har pågått ett tag så har de saker vi har tränat på fallit på plats. Så är det väl med all ungdomsidrott, att tränarens viktigaste jobb är just under träningen. Unga spelares taktiska förmåga och förståelse är ju av förståeliga skäl inte så utvecklad, så egentligen kan tränaren inte påverka så himla mycket under själva matchen. Man kan inte begära så mycket mer än att spelarna gör det vi har övat på träning.
Nu väntar slutspel och diverse turneringar, vilket ska bli mycket spännande. Kanske, kanske har vi chans att ta medalj någonstans, och trots allt är det ju det som idrott handlar om, att vinna. I vissa kretsar anses det ju nästan fult att vilja vinna, men finns inte den viljan så ska man väl inte hålla på med tävlingsidrott? Vinsten i sig är långt ifrån det viktigaste i alla matcher, men har man inte den där viljan att tävla och vinna så kan man aldrig bli framgångsrik i idrott, vare sig det rör sig om lagidrott eller individuella sporter.