Sport...heaven and hell

Idrott...varför håller man på egentligen? De gånger det går dåligt kan man verkligen börja undra, har haft en sån dag idag. Som coach är det lätt att börja tvivla på sin förmåga när det går dåligt. Trodde att om man konsekvent följde en linje så skulle pusselbitarna för eller senare falla på plats för spelarna, men så verkar det inte vara. Kan det vara så att vissa spelare helt enkelt har väldigt svårt för att lära sig saker? Börjar nästan tro det, eller så är det jag som har tappat förmågan att lära ut.

Men för att återgå till inledningen, de gånger det går bra är det ju en fantastisk känsla. Då menar jag inte bara i form av resultat och att vinna matcher. Från mitt perspektiv som coach är det väl glädjen när man inser att ens adepter har lärt sig något som är det mest glädjande. Och det är väl därför man håller på. Men nu är det slut för den här säsongen, om man då räknar bort en turnering i Göteborg om en dryg vecka.

På vägen hem kom Himlen med Ratata (Nåid-mixen) upp i mp3-spelaren. Fick mig att tänka på min pappa, tiden går, det är 20 år sen nu...inte utan att man ibland undrar hur det skulle varit om du fanns ibland oss nu.

That´s it for now, catch U on the rebound....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback