Surströmmingsflashback

Som jag har berättat tidigare så var det, på J-A:s initiativ, en liten surströmmingsskiva hemma hos mig i fredags. Jag hade aldrig tidigare ätit denna norrländska delikatess (?) förut, så jag var faktiskt lite spänd inför evenemanget.

Kanske är det så att man lär sig att uppskatta surströmming efter några gånger, men tillåt mig tvivla. Lukten var ju väldigt rolig (bajs är ju alltid roligt) men smaken var minst sagt underlig. Inte direkt äckligt egentligen, lite salt, men det var ändå bland det märkligaste jag någonsin har ätit. En rolig bieffekt var att mitt urin morgonen efter luktade surströmming...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback