Bromsen

Har precis kommit hem frå brorsan där jag käkat lite kräftor med hans familj. Även druckit lite öl och snaps, och som vanligt när man har druckit lite så blir man (jag) lite extra öppenhjärtlig, så det här inlägget kommer verkligen frå hjärtat.

Ok, så här är det. Åkte in till stan med tuben idag. Mitt emot sig satte sig ett norskt par ned (tjejen var för övrigt hur söt som helst) och de såg verkligen jättekära ut. Det fick mig såklart att tänka på min egen ensamhet. När jag såg dem, det fick mig verkligen att tänka på småsaker som jag saknar, t.ex. bara att någon berör en, en lätt touch på armen sådär... Förmodligen patetiskt, jag vet, men ändå...Faan, vill bara ha någon att hålla om...känner mig så jäkla ensam stundtals...