Bromsen

Ännu en späckad baskethelg att ladda för. RM för herrar U16 på hemmaplan i Vällingby, Lionsmatch med F97 i morgon och dessutom ska tjejerna fylla på i 96-Lionslaget som hade kort om folk. På söndag är det kvartsfinal i mitt i cupen med F97 och så ska man dra på sig den svart-gröna dressen med Harlem. Nu kör vi!

Det är visserligen lätt att vara en besserwisser när man kan granska saker i efterhand. I klippet ovan framgår det inte vad domaren blåste för, men svaret är stegfel. Var hittade han det?

Vet inte riktigt vad de gåller på med på uppvärmningen, men de verkar ju ha rätt kul i alla fall.

Efter uppehåll p.g.a. sportlov etc. så startade matcherna igen den här helgen. Igår var det Lionslaget som var i farten, det blev en knapp vinst (4 poäng) mot Uppsala. Inget bländande spel, men ändå en fullt godkänd insats av spelarna.

Söndagen startade som åskådare. Våra U18-tjejer spelade avgörande match i USM för en plats i final 4. Mycket fysiskt spel och ganska poängfattigt, men våra tjejer lyckades till slut vinna (var det 8 poäng?) bl.a. tack vare ett säket straffkastskytte i slutet. Otroligt kul för dem, och jag önskar dem all lycka till i Karlstad i maj.

Till sist var det dags för mina egna F97 att gå in i slutspelet mot Harem, ett lag från division 1. Vi hade vissa problem med att få stopp på Harems bästa spelare som kunde göra mål från alla möjliga (och omöjliga) vinklar. Dessutom tycker jag att vi missade lite väl mycket enkla lägen framåt. Trots det blev det vinst med 44-41. Vårt mål denna säsong var att gå upp i division 1, och det har vi ju redan klarat av, så alla segrar i slutspelet får ses som en stor bonus. Självklart är jag mycket nöjd med dagens vinst. Tyvärr saknades glädjen efter matchen på många håll. Vissa spelare fick spela ganska få minuter (även om alla fick spela). Även om vi redan har deklarerat att i slutspelet är ingen garanterad speltid, så är väl läxan man fått lära sig att man inte kan vara nog tydlig. Något som jag och von Tratt får dra lärdom av till kommande slutspelsmatcher och även till Norrköpingsturneringen.

Självklart förstår jag besvikelsen över att få spela väldigt lite, man har ju varit i den situationen själv många gånger. Men det är ju tråkigt att man inte kan glädjas över lagets framgångar.

Min teori om den färgglada plyschoverallen som ""det nya svarta" torde härmed vara bekräftad. Eller i alla fall ger det ju ytterligare stöd för teorin i min empiriska forskning.