Bromsen

Tittade igenom lite bilder som var upplagda här och om man ska gå på dem så var det här det mest intressanta som hände under året:


För första gången åkte vi till Stadium Cup i Norrköping med klubben. Här är det P95 som spelar final.




Också från Norrköping. 2011 var året då onepiece slog igenom på allvar. Inte vad jag uppskattade mest under 2011.


Blackeblixten - årets tema med maskerad får väl anses som en stor succcé. Här är det P93 (som också vann pris för "bästa kostym").




I början av maj bar det iväg till en av mina absoluta favoritstäder - Barcelona, där det vankades final 4 i Euroleague. Synd att hemmalaget inte hade tagit sig hela vägen bara. Fantastiskt kul resa. Tror inte att någon som var med kommer att glömma "Fritzl-källaren" där vi bodde!


Ännu ett final 4 - den här gången USM där våra U18-tjejer var med. Gick av stapeln i Karlstad. Sjuk som man är så är minnet av den här snubben ett av de mest bestående. Alltså när han satte sitt vinglas på golvet, lade hatten över det och dansade kring glaset...


Göteborgs basketfestival i början av juni. Illustreras så klart bäst av en bild från en av alla dessa spårvagnsresor!


Juni - ledarresan till Kreta. Vi hade ju galen flax och blev uppgraderade till ett 5-stjärnigt hotell. Verkligen superfint. Resan var ju kul på många sätt, definitivt en av de bästa på senare år.


Sonisphere tillsammans med Victor. Mycket bira blev det den dagen. Och en hel massa musik förstås!



Det som man hoppades skulle bli sommarens höjdpunkt - U20 EM i Bilbao. Kan inte klaga på basketen (även om den kanske inte höll lika hög klass som på de tidigare U20 EM vi har varit på) men om Bilbao kan man bara säga - åk inte dit! Risigt väder, risiga människor med risiga tänder och efter ett tag tröttnade man på deras utbud av pintxos. Tur att man hade trevligt sällskap på resan!


Sen var det ju en period under sommaren där det var rätt mycket utgång. Hade man tur fick man se en transa, som här på Debaser Slussen.


Som vanligt var det i början av augusti dags för sommarläger, och för fjärde året i rad hölls lägret i Finspång. Hade hand om F98 som var en riktigt kul grupp och därefter P01 som var lite knepigare. Förmodligen p.g.a. att jag inte har tränat så pass små barn på ett tag. Som helhet dock - ett riktigt lyckat läger! Och det blev ju en bra hemresa med många pitstops...



Mitten av september - vi gav oss av till Kaunas i Litauen för att kolla på EM. Fantastiskt bra matcher. Vi hade även tur med boendet som var riktigt billigt i en väldigt trevlig lägenhet. För övrigt var det mesta tokigt billigt i Kaunas. Förutom då dricksen på vissa ställen. Ovan ser vi J-A tillsammans med Goran Dragic. Har nog aldrig varit så uppspelt och "starstruck". Själv lite förvånade att vi vågade fråga om det var ok med en bild, men jag var ju lite "on the drunk" och då rukar ju hämningarna släppa.


Body butter har en given plats när vi tittat tillbaks på 2011. Jag förstår bara inte vitsen med att smörja in sig före träningarna. Men för 14-åriga tjejer verkar det värsta som finns vara att träna med torra ben.


Får väl avsluta med en bild på (delar av) laget. Vi fick en mängd tillskott under hösten. En bra vitamininjektion. Samtidigt är det intressant att se hur gruppdynamiken förändras när det kommer in nya personer.

Det är väl rätt mycket tankar som kretsar kring laget (alltså F97). På gott och ont... Hoppas att vi kan inleda året bra genom att klara oss förbi nästa RM-omgång och därmed vara klara för final 8. Vi bör klara det, men allt kan ju hända.

Sammanfattningsvis får man nog säga att 2011 var rätt bra. På många sätt var det riktigt bra. Tror att 2012 kommer bli det bästa året hittills. D.v.s. om inte jorden går under...

Juldagen startade traditionsenligt med att äta lutfisk hemma hos modern. På vägen hem trodde jag nästan att jag hade drabbats av vinterkräksjukan då jag drabbades av plötsligt magont och illamående. Som tur var var det falskt alarm. Så till kvällens aktiviteter. Gick iväg till Victor (a.k.a. Tarmen) för lite baluns hemma hos honom. En massa basketfolk var så klart på plats. Mycket trevligt. Öl, groggkannor och dryckesspel i form av den gamla klassikern blåsa kort. Hade för mig att jag var rätt bra på detta spel, men förlorade x antal gånger. Eller vann, det beror ju ppå hur man ser på saken. Självklart skulle det bli utgång sen, och så här med facit i hand kan man fråga sig varför. Iväg med taxi till Stureplan, men där skingrades hela gänget. Dock stötte man på en hel del andra Blackebergare. Det var ju tokmycket folk ute på stan och jag kände att jag inte orkade stå i kö så jag tog det mogna beslutet att åka hem. Somnade på tunnelbanan och vaknade upp i Abrahamsberg. Som tur var behövvde jag inte vänta så länge på ett tåg i andra riktningen. Kom till slut hem och det jag är mest fundersam över är varför jag inte gick och la mig i sängen direkt. Vaknade nämligen klockan 6 och då låg jag i soffan, fullt påklädd. Så kan det gå. Sammanfattningsvis en riktigt bra kväll, fram tills utgången. Därefter är det banne mig en överkorsad geting.

Då var julaftonsfirandet avklarat. Brorsbarnen var dagen till ära iklädda onepiece (till min stora förskräckelse). Tydligen är det onepiece som gäller i skolan bland de "coola kidsen" enligt min svägerska. Och på fötterna ska det vara foppatofflor. Tur att man inte är 7 år gammal.


Hur som helst blev kidsen i alla fall väldigt glada för sina julklappar, ja jag har nog aldrig sett dem så uppspelta för en present förut.

Själv känmer man sig sådär lagom däst efter julbordet. Brorsan fixar ju all mat, min uppgift är att ordna med julsnapsen. Hmmm, förstår inte hur det kan komma sig. I år bidrog jag med klassikerna i sammanhanget - citron, hallon/blåbär och anis/fänkål/kummin. Samt då "årets smak" som var en chilikryddad snaps. Hade tagit i rejält, men en chili som är starkare än habanero, och då jag har använt den i matlagning tidigare kan jag garantera att den är superstark. Kul att se brorsans reaktion då han tog en jäkel.

Nu sitter jag och softar med lite glögg och lyssnar på julmusik. Stämningsfullt så det hajar ni inte. I morgon väntar lutfiskmiddag hemma hos modern (ja, jag gillar faktiskt lutfisk) och sen ska det tydligen bli lite baluns hemma hos min gode vän Tarmen. Det ser vi fram emot!

God jul på er där ute i stugorna!

Det var ett tag sen vi sågs. Har väl egentligen inte hänt så mycket som har varit värt att berätta om. Som vanligt har tankarna kretsat rätt mycket runt basket och det har varit en del humörsvängningar på den fronten på sista tiden. Nu har vi alla fall haft samtal med de flesta spelarna och jag hoppas att vi får lite mer ordning på laget från och med nu. Idag var vi i alla fall 13 närvarande på träningen, den bästa siffran på väldigt länge. Det börjar ju lacka mot jul också. Märks på jobbfronten där det har varit ovanligt lugnt den senaste veckan. Faktiskt lite för lugnt för min smak. Julen ja, men är ju nästa trött på det hela innan det ens har börjat. Att det ska vara sån hets kring denna högtid. Själv hoppas jag nog mest på några fridfulla dagar. Gärna i sällskap med My Morning Jackets finfina jul-EP. Vi ses när vi hörs.

Gårdagens match mot Polisen slutade riktigt trevligt, vi vann med 39-65 och spelade stundtals riktigt bra. Dock så kändes det tveksamt om vi ens skulle få ihop ett lag. Några timmar före samling meddelade en spelare attt hon blivit sjuk och låg hemma med hög feber. Inget konstigt med det. Med 10 minuter kvar till samling får jag ett meddelande på FB att "något har kommit i vägen" och hon kan inte vara med. 10 minuter efter utsatt samlingstid är det tre spelare på plats. Så småningom dyker folk i alla fall upp, men två spelare kommer inte. Försöker messa dem, inget svar. Ringer en av dem, det är hennes pappa som svarar att hon inte kan vara med på matchen idag. Min stilla undran är, visste man inte på träningen dagen innan att man inte kunde vara med på matchen? Vad är det som är så svårt med att meddela sig? Nu är vi ju så många spelare, så någon annan som gärna hade spelat skulle ju ha kunnat tagit platsen i stället. Nog om det. I eftermiddag är det dags för egen match. Verkligen på basketens bakgård, Tippens sporthall kl. 15.15. Rätt värdelös tid, man gör ju inget annat än att vänta på att ge sig av till matchen. Det här är vår andra match för den här helgen. Igår blev det vinst, själv kunde jag inte vara med då det krockade med tjejernas match. Men två matcher i div 4 på samma helg känns lite mastigt. över huvud taget så är division 4-serien (enligt mig) på tok för stor. vi har ju matcher nästan varje helg och serien håller på fram till slutet av april. Med tanke på den ambitionsnivå de flesta lag i serien har känns det som att det är alldeles för många matcher.

Ibland känns det som att man blir lätt bipolär p.g.a. basketen. Hade ju en bra känsla efter torsdagens träning, men så igår dök endast 4 spelare upp på träningen. Och då svängde ju humörpendeln åt andra håller. Två hade meddelat att att inte kunde vara med. Så var höll alla andra hus? Ibland önskar man nästan att man bara kunde stänga av och inte bry sig...

Har varit en lugn lördag hittills, faktiskt lite småtråkigt. Snart är det dock dags för match, den här gången i 96-serien. Vi har en ganska bra trupp med oss idag, så jag hoppas att det blir en trevlig tillställning.

Jaha, har ju vart lite frånvaro på bloggfronten. Kännt mig handlingsförlamad på den fronten, allmänt trött, inget har hänt och kanske har det varit andra moln på mitt livs himmel som gjort att man inte orkat skriva något.

Men, men, det är de små glädjeämnena som gör allting värt i slutändan. Kände mig ganska nöjd efter dagens träning. Höll på med lite olika delar i triangelanfallet och nu verkar det som att fler har fått poletten att falla ner, vi fick mer ordning på spelet och de gånger det inte gick precis enligt ritningarna var det i alla fall tålamod, spelar- och bollrörelse. Så mycket mer krävs inte för att humöret ska stiga en smula!