Bromsen

Det börjar gå mot sommarlov, och det märkes på dagens träningsnärvaro. Det finns väl roligare saker att göra på fredagar kanske än att träna fotisättningar i baskethallen. På 97-träningen var det fem tappra själar närvarande. På U16+U18 var det något bättre, 13 spelare. Där hade jag i alla fall koll på var de flesta var, 5 stycken befinner sig ju på Nordic Federation Cup med distriktslaget. Men var var alla 94:or? Endast två stycken var där, Maija och Elsa. De jobbade dock på riktigt bra och på det hela var det en rätt skön träning med bra fart och högt tempo i spelet.

För övrigt var nog det här min sista träning med 92-93:orna. Gissar att den nya coachen (coachparet?) tar över på tisdag. Känns lite konstigt/ledsamt efter att ha haft hand om de här spelarna i fyra säsonger. Men vi har ju i alla fall Spanienresan kvar att se fram emot.

Efter Göteborg har de varit en veckas ledighet från basketen, men idag påbörjades nästa säsong kan man väl säga. Spelarna i U16 och U18 fick fylla i en enkät om hur den här säsongen varit och hur de ser på framtiden. Har inte läst igenom alla svar än, bara skummat igenom några lite snabbt. Den slutsats man kan dra är väl att många inte är pigga på förändring. I 92-93 gruppen tog det nästan mer än halva säsongen innan vi fick ihop det bra på alla plan och nu verkar det som att den gruppen vill bygga vidare på det när vi nu har kommit någon vart med lagbygget. Men den springande punkten är hur mycket folk vill träna och sen får vi försöka pussla ihop det på bästa sätt. För spelarnas skull hoppas jag det går lite smidigare än i år.

Top 10 Steve Nash assists. U gotta love it!

Då var man hemma igen från Göteborg och basketfestivalen. Vi hade ju chansen på guldet med F93. Gruppspelet gick som en dans och i semifinalen spelade vi riktigt bra med en fantastiskt offensiv. Så blev det Bollstanäs i finalen, och den förlorade vi med 8 poäng. Fick en dålig start, låg under med 1-12, jobbade oss tillbaks in i matchen, men när motståndarna gjorde ett nytt ryck kunde vi inte komma tillbaks igen. Svårt när det är 2x15 minuter rullande tid. I andra halvlek tycker jag vi saknade den offensiva aggressivitet som tog oss tillbaks i matcen i första halvlek. Och nu när Angelica var sjuk så saknades ett hot från trepoängslinjen mot Bollstanäs zon. Överlag är det nog det vi saknar mest, ett trepoängsskytte där vi ständigt är ett hot. Visst har vi några spelare som kan stoppa i 3-bollen, men den där spelaren som man vet alltid levererar från trean saknas. Eller, i och för sig har vi ju en, men hon är ju inte redo att spela än efter skadan.

Hade så gärna velat få avsluta med ett guld med 93:orna, men, men, det blir inte alltid som man önskar sig. Genom åren har jag blivit lite bortskämd med att det alltid blir bra placeringar med 93:orna, så egentligen ska man väl inte vara missnöjd med ett silver. Trots allt blev det klubbens bästa resultat i turneringen.

92:orna tycker jag gjorde en bra turnering. Kvartsfinal ska vi absolut vara nöjda med och att åka ut mot Luleå Stars är inget att skämmas över. Hade vi haft lite bättre flyt med lottningen i slutspelet så kunde det ha blivit en semifinal.

Övriga tankar kring årets turnering:

• Med två lag blev det ett väldans rännande på spårvagnar ut till Frölunda. Kändes som att halva turneringen gick åt till spårvagnsresor.
• Cupkortspriset höjt med nästan en hundring, och vad fick vi för det? Varken kaffe/te eller filmjölk på frukosten samt samma lunch 3 gånger p.g.a. att dagens mat hade tagit slut. Det här måste bli bättre till nästa år.
• En domarstandard som var riktigt bra. Nu kanske vi i och för sig hade tur eftersom vi tillhörde de äldre åldersgrupperna. Men de utländska domare vi hade var mycket bra. Faktiskt klasskillnad mot de vi är vana vid hemma i Stockholmsserien.
• Göteborg visade upp sin sämsta sida vädermässigt. Det var runt 10 grader och regn mest hela tiden.
• Det är ingen högkvalitativ sömn man får på den där jäkla luftmadrassen...
• P.g.a. ett matchschema med många sena kvällsmatcher blev det ingen räkmacka!
• Ännu en gång förvånas man över hur många riktigt dåliga lag det finns. Vad gör de egentligen på träningarna?

Till sist kan sägas att hemresan kändes ovanligt lång. För vissa i resesällskapet som man kunde missta för sockerchockade 10-åringar kändes den nog ännu längre...

Eftersom det var väldigt många matcher igår har det varit lugnt på matchfronten idag.


F92 vann i alla fall sin grupp. Fast dagens match var ingen höjdare. Krävs att vi taggar till bättre till slutspelet!


Hann sen med att se F97 Vit i en rätt jämn match mot Alvik. Det blev vinst i alla fall och laget är klart för A-slutspel, vilket även F97 Röd är efter en enpoängsvinst i förmiddags. Kul med båda lagen i A-slutspel!


Hann även se ett av våra F96-lag köra över Trelleborg riktigt ordentligt.

Nu är det snart dags för 93:ornas sista gruppspelsmatch mot tyska Dorsten. Får vi se "fisken" och "glassburken"? Ja, om tjejerna själv får bestämma, men själv är jag ytterst tveksam. Laget är i alla fall klara gruppsegrare och är direktkvalificerade till semifinalen som går på lördag kväll.

F93 på plats för att stötta F92 i deras sista match för dagen.

Intrycket av första turneringsdagen i Götet är att det har varit väldigt mycket tid som har spenderats på kommunala färdmedel. När det dessutom blev en hastig matchflytt i 92-serien (som vi var helt oinformerade om) blev det även till att ta taxi till ett par matcher för att hinna med allt. Hur det har gått? 93-orna har haft två promenadsegrar och en lite hårdare match. 92:orna har två vinster, om än med visst besvär i den andra matchen.
I morgon blir det ett lite lugnare tempo då vardera lagen bara har en match.

För övrigt kan jag konstatera att det finns en del sköna original på Frölunda Torg...

I morgon är det dags att bege sig till Sveriges framsida, eller Sveriges framstjärt skulle vissa kanske säga. Jag snackar alltså om Göteborg, det har ännu en gång blivit dags för Basketfestivalen. Casio Cup hette det en gång i tiden när man själv spelade. Då fick vinnande lag klockor eller miniräknare. Kommer ihåg en rätt anskrämlig klocka jag vann när jag coachade flickor 80. Nu för tiden får vinnande lag världens största pokal i stället. Överdriver inte, det är knappt så att våra yngsta spelare i år är större än vinnarpokalen.

Alltså har man fyra dagar sovande på en trött luftmadrass i en svettig skolsal att se fram emot. Det är väl det som man ser minst fram emot, men förutom det så brukar Basketfestivalen vara en trevlig tillställning. I år åker vi ner med 22 lag och är nästan 250 spelare och coacher som representerar klubben.

I Götet har de både U17 och U18 som åldersgrupper, så det betyder att vi spelar separat med 93:orna och 92:orna. Chanserna ser mycket goda ut för 93-laget. De har ju en viss tradition på att spela finaler i Göteborg. Under de år jag har varit med som coach har de varit i final (med kvarterslagen) varje år och om jag minns rätt var de i final året innan också då det blev en knapp förlust mot ett danskt lag, kan det ha varit Hörsholm? I gruppen har vi ett tyskt lag som är ett oskrivet blad, men jag tror stenhår på att det blir final i år igen.

Även 92:orna tror jag har en bra chans att gå långt, fast där är det fler lag som jag inte riktigt har koll på. Skulle gissa på minst kvartsfinal i alla fall och kanske, kanske en semifinalplats. Sen ska jag så klart försöka se så många som möjligt av 97-tjejernas matcher också, det beror lite på hur kommunikationerna mellan hallarna ser ut.

Fast resans höjdpunkt brukar ändå vara detta:



Räckmackan på Heaven 23 i Gothia Towers!

Som Barcasupporter blev Euroleaguefinalen ungefär allt man kunde ha hoppats på. Vinst mot Olympiacos med 86-68. Man kan inte annat än imponeras av bredden och djupet i Barcelonas trupp. Imponerande att se hur dessa stjärnor kan sitta på bänken under långa stunder för att sen gå in och underordna sig kollektivet och verkligen spela för laget. Som basketmupp blir man ju rätt inspirerad.

Jaha, dags för den andra finalen idag. Nu Euroleague och Barcelona vs. Olympiacos. Hoppas på en bra avslutning på den här basketdagen, vill se en bra match och så klart att Barca står som mästare om sisådär två timmar! Synd att man inte kunde vara på plats i Paris, Berlin förra året var en riktigt höjdare. Men nu kom en annan final i vägen. Var går Final 4 nästa år? Då ska vi banne mig vara på plats!  

Hade hoppats så¨mycket på den här matchen. Nu skullle det vara vår tur. I tre perioder såg det också ut som att det skulle lyckas. Finalmatchen bjöd inte på något vidare publikfriande spel, förutom då att det var mycket kamp hela tiden. 7-7 efter första kvarten, 16-13 efter andra. Bra defense eller oförmåga i offense? I början av tredje perioden kändes det som att vi skulle koppla ett litet, men ändå betydelsefullt grepp när vi gick ifrån till 7 poängs ledning, men så blev det inte. Hade 5 poängs ledning inför sista quartern när Järva gjorde 6-0. Vi scorade först i sjätte minuten i sista perioden. Till slut förlust med 38-45.

Gjorde vi vårt bästa? Ja, i alla fall på så sätt att vi kämpade och krigade till fullo. Det som saknades var den mentala kylan. Känns som vi skulle behövt en jävla Johan Plate eller Willy Railo med i coachstaben. Idag sköt vi 9 av 29 på straffkasten. Vid ställning 36-32 fick vi skjuta strafffkast 6 gånger och satte ett av dessa kast. Spelare som normalt är stabiliteten och säkerheten personifierad gjorde idag lätta misstag. Tänker främst på passarna inside, outletpassarna till guards efter defensiv returtagning och till viss del även guardspelet på mittplan. Jag vet faktiskt inte hur man kommer över den här finalnervositeten, kanske är dags att läsa några böcker om prestationspsykologi...

Låter ju som att jag är otroligt bitter just nu. Vet bara att laget kan prestera så mycket bättre än vi gjorde idag, det är nog det som känns surast just nu. Jag menar, släpper vi in bara 45 poäng, då förlorar vi normalt inte.

Var rätt många ledsna ansikten i omklädningsrummet efteråt. Och det med all rätt, vi ska inte vara nöjda över att ha gått till final, så som att det var slutmålet, vi hade ju chans att fightas om guldet. Personligen tycker jag att det hae varit värre om spelarna hade varit likgiltiga i omklädningsrummet efteråt. Nu blev det i alla fall tydligt att det vi håller på med betyder något för dem. Det är ok att vara sur och ledsen efter en finalförlust, se bara till att inte vara ledsna för länge. Nya tag på onsdag då vi drar till Götet. Där finns det för övrigt bara ett lag.

Då har det blivit dags för det vi väntat på, det som för de flesta lag stannar vid en dröm, att få spela final! Om drygt 3,5 timmar är det uppkast och den där speciella känslan börjar komma. Vi kan väl kalla det laddning.

Efter en säsong som varit turbulent på många sätt skulle det kännas så otroligt skönt att avsluta med en finalseger. Dessutom blir det ju min sista match av betydelse med tjejerna efter fyra år, risken finns väl att man blir lite känslosam.

Ett orosmoln har dykt upp på himlen dock. Coachkollegan messade för några timmar sedan och sa att det var tveksamt om han skulle kunna komma ifrån från regionslägret i Åkerberga. Hur det blir med den saken får vi se, ovissheten är i alla fall ett kalrt störningsmoment. Om han nu inte får åka iväg till finalen så är det en fantastisk brist på fingertoppskänsla från de ansvariga för regionen.

Två av veckans U18-träningar är avklarade. Idag fick jag klara mig själv då head coach var sjuk. Inget allvarligt får man hoppas.

Hur som helst har det kännts riktigt bra på träningarna, bra energi där alla tävlar i alla moment (det har mest varit spelövningar). Kort och gott så verkar stämningen i truppen vara god inför söndagens final och jag hoppas vi får med oss vårt spel och vår inställning från semifinalen (och även det vi visade i U20-kvarten).

Laget till finalen är nu också uttaget. Som vanligt krävdes det en del funderande fram och tillbaka. Spelare X är värd att få spela finalen, men vems plats ska hon då ta? Spelare Y har ju också gjort ett jättebra jobb under säsongen, ska vi då peta henne? Nu blev det till slut en kompromiss där både spelare X och Y kom med, vilket totalt gör 13 spelare, som ju St.BBF:s tävlingsbestämmelser (tack och lov) tillåter. Gör det lite lättare för ambivalenta coacher. Sen är ju kanske spelare Z, Å, Ä och Ö också värda att få vara med på finalen, men det får bli en annan diskussion.

Så var årets upplaga av Blackeblixten, vårt "klubbmästerskap" avklarad. För egen del innebär det årets längsta arbetsdag. När städning av avplockning av klart hade klockan hunnit bli 02.30.


Vann gjorde P95 Röd som slog F95 Röd i finalen.

Årets gimmick stod U18-tjejerna och damlaget för. Såg ut som att de hade rymt från ett gympingpass med Susanne Lanefeldt från 1983 ungefär. Men kul att de gick in för grejen så helhjärtat.


Måste säga att jag var rätt svag för Sarons guldfärgade tights...

Reflektioner från årets turnering är att det var bra uppslutning, vi skulle inte kunna ta emot flera lag. Eller, det kan vi väl, men då skulle turneringen hålla på fram till kl. 4-5 på morgonen. En annan reflektion är att vissa coacher tar själva tävlingen på lite för stort allvar. Det är väl kanske inte här som man ska hålla på och gnälla på domarna? På det hela taget dock en lyckad turnering, men nu är det kanske dags att hoppa i bingen.