Bromsen

Vilket innebär att det blev utgång igår. Först lite spontant samkväm hemma hos mig där tärningarna plötsligt åkte fram för att få fart på tillställningen. Man ska inte leka med "Döden"...Därefter en sen middag på restaurang Cypern. Sen lyckades vi komma ifrån von Tratt och Curry, hamnade på Debaser Slussen och när de stängde där skulle vi till fjolljollen men någon i sällskapet ansågs av vakterna vara lite för berusad. Hmm, var det inte likadant för denne person senast vi försökte komma in där? Börjar se ett mönster...


Det var i alla fall rätt fint när gryningen kom över Slussen.

Basketsäsongen tog slut för någon dag sedan men redan nu är det dags att tänka på nästa säsong. Idag hade vi informationsmöte för spelare födda 92-94 om hur upplägget blir nästa säsong. En del oroliga ansikten var det och rätt många frågor dök upp (de flesta i och för sig från samma spelare). Träningsgrupperna kommer att se något annorlunda ut och det är väl alltid så när det blir en förändring att många blir oroliga och saknar det som har varit. Och visst kan jag förstå att 93-laget känner så, för det vi har haft har varit rätt så unikt/underbart/fantastiskt. För den stora delen av gruppen kommer dock inte förändringen att bli så stor, utan det blir bekanta ansikten på träningarna även i fortsättningen.

Den här tiden på året är det väl för övrigt helt ok att man känner en viss mättnad på basket. Tittade i almanackan, och sen sommarlägret startade 1 augusti så har det varit basket i någon form i princip varje dag (med undantag från de stora helgerna som jul och nyår förstås). Så det ska bli rätt skönt att varva ner ett tag. Fast på måndag är det träning igen! 

Härligt att se Barca tvåla till Man U i CL-finalen! Gissar att det firas på Ramblan i natt.

Hemma igen efter en helg i Göteborg och Basketfestivalen. Hemresan kändes rätt dryg måste jag säga. Och var det så nödvändigt med en kaffepaus för chauffören med bara cirka 7 mil kvar?

Det blev ju egentligen ganska lite basket känns det som, mest p.g.a. att fredagen och lördagen innebar mycket dödtid i väntan på matcherna som började först på kvällen. Men resultatmässigt kan vi inte klaga, guld för lag vit som slog ut lag röd i semifinalen med två poäng. Det här med att möta lag från sin egen förening är alltid lite knepigt,och speciellt i det här fallet när vi alltid försöker att se oss som en grupp. Det var rätt ledsna miner (kanske årets understatement) hos lag röd efter semifinalen och en del mindre väl valda ord uttalades i affekt. Om man ska se något positivt i det är det väl att tjejerna är tävlingsinriktade och vill vinna.

Finalen blev inte så spännande, lag vit gick ut och dödade matchen direkt, det stod väl 18-0 innan finalmotståndarna Västerås satte sina första poäng. Så klart att det känns lite tråkigt att vi inte kunde ha mött varandra i finalen i stället, för handen på hjärtat så var nog Blackebergs båda 93-lag de två bästa lagen.

På bussen hem funderade jag en del på att det här var den sista turneringen med de här konstellationerna och känslomännisk ssom jag är så måste jag säga att det känns rätt vemodigt. Det har varit tre fantastiskt roliga säsonger. Nu återstår ju i och för sig turneringen i Spanien, som förhoppningsvis blir "piff på moset" som en f.d. arbetskollega skulle ha sagt. 

Nu ska det bli jäkligt skön att få sova i sin egen säng efter ffyra nätter på en sunkig luftmadrass! 

Dag 3 i Götreborg och det blir en lång dags färd mot match...Första och enda fighten för dagen startar 19.30!  Känns knappt som att man är på turnering. Blir väl till att kolla på en massa matcher under dagen. Förhoppningsvis blir det lite bättre matcher nu när det är slutspel, för hittills har kvaliteten på lagen vi har sett varit minst sagt dålig.

Kul parentes är att många i vårt lag verkar ha drabbats av trög mage. Har föreslagit lavemang som en gemensam lagaktivitet, men det är inga som har nappat på den idén. Förstår inte varför...

Sitter just nu i en skolsal i Göteborg och har drabbats lite av turneringskoma. En match har spelats med mitt eget lag, en rätt stökig och ruffig historia som slutade med cirka 20 poängs vinst. Annars har det mest varit en massa flängande på spårvagnar och bussar för att kolla på andra matcher. Kvalitetsbasketen har dock lyst med sin frånvaro. Frågan är-varifrån kommer alla dåliga lag och vad i hela världen håller de på med på träningarna? Man börjar ju undra.

För övrigt är resans höjdpunkt, räkmackan i Gothia Towers, redan avklarad, så vad har man att se fram emot? Jo, mer svampig falukorv i bamba kanske...

Så där ja, packningen är klar och jag är redo för den årliga Göteborgsresan. Att sova fyra dagar (eller rättare sagt nätter) i en svettig skolsal är väl inte det man ser fram emot mest, men Göteborgsresorna brukar bli trevliga ändå. Mycket basket så klart och även om det mest är en social tillställning så hoppas man ju ändå på framgångar på basketplanen. Ett Blacke 93-lag i final är faktiskt en lågoddsare. Desto tristare att två finallag är en praktisk omöjlighet!

17 maj idag, så vad passar väl bättre än att spela lite fjorddisco av Lindström:

Och dess framsida:



Rätt ful medalj faktiskt och svart-orangea medaljband är väl sådär....

Mitt I Cup-finalen mdFF93 blev väl inte riktigt som jag hade förväntat mig. Vi gjorde en bra först period och en bra första halva av andra perioden, det stod väl 24-24 när momentum i matchen svängde totalt till Södertäljes förden. Vi lyckades inte få stopp på Täljes tunga insidespelare samtidigt som de även sköt riktigt bra uifrån. Offensivt hade vi inte en av våra bättre matcher och det rann iväg till 84-53. Lite onödigt stora siffror, men samtidigt är en sån finalförlust lättare att ta. Vi mötte helt enkelt ett lag som just idag var klassen bättre än oss. Dock grämer det mig lite att vi inte lyckades prestera på den nivå som vi har kapacitet till. 

Ingen idé att gråta över det som har varit, nu tar vi nya tag inför de roliga saker som återstår innan världshistoriens längsta basketsäsong är över!  

Nedräkningen till Mitt I Finalen är i full gång, drygt tre timmar kvar. Börjar känna lite av det där suget i magen, men vet inte om det beror på laddning/nervositet eller det faktum att jag har käkat linssoppa till middag de senaste fem dagarna...

Hur matchen än slutar hoppas jag att vi efteråt kan vara stolta över vår insats och säga till oss själva att vi gjorde vårt bästa. Då spelar det inte så stor roll vad det står på resultattavlan när slutsignalen ljuder. Men, men, det är ju fan så mycket roligare med en guldmedalj än en silvermedalj!

I morgon, eller egentligen idag, är det dags för final igen. Denna gången i Mitt I Cupen mot Södertälje. Sist vi möttes i USM gick det väldigt bra, vinst i semifinalen med 16 poäng. En av våra absolut bästa matcher den här säsongen. Men vi vet att det kan svänga fort, veckan innan hade vi förlorat mot samma lag med 22 poäng. Nu är det dessutom nästan en månad sen vi spelade match senast, vet inte om det påverkar oss eller våra motståndare på något sätt. I alla fall kändes det bra på träningen i kväll, fick en känsla av att alla i laget var taggade och ser fram emot morgondagens uppgift. Det skule ju vara så kul att få vinna en final i år...Men först en påhälsning av Morfeus.

Enligt den världsberömde dietisten Jan von Tratt definieras mat som "sånt som gör dig bajsnödig". När jag nyss avslutade min middag tog det knappt tio minuter innan jag började känna mig bajsnödig. Så jag antar att jag åt mat.

Den tjeckiske zigenaren i superhjälteoutfit är ju klart en favorit i kalkonklassen.

Har inget bättre för mig så jag sitter här och tittar på semifinalen i Eurovision song contest. Det är ju ett helt eget universum. Ju svulstigare desto bättre.

Fick nyss ett SMS från en av mina spelare som undrade om vi kunde träffas en halvtimme innan träningen i morgon. "Jag måste prata med dig" sa hon. Visst, inga problem, jag finns ju där. Men, jag får alltid en olustig känsla när sånt händer, vad vill hon snacka om, det är säkert något skitjobbigt, speciellt med tanke på den turbulens som har varit de senaste dagarna... I och för sig har det aldrig varit något jobbigt tidigare när någon spelare har kommit med önskemål om att ta ett snack, det kan vara typ - jag ska på ett studiebesök med skolan på torsdag så kanske blir lite sen till träningen. Men nu kommer jag i alla fall att gå med en viss oroskänsla i magen fram till i morgon kl 16.30. Sån är jag.

Idag visade det sig att det gamla ordspråket bokstavligen var sant. Jag gav mig upp i ottan för att kolla när klubbens F94:or spelade Lions Cup final mot Alvik och visst blev det guld. Vinstmarginalen hamnade väl runt 20 poäng ungefär, så det var inget snack om saken. Kul för tjejerna, de behöver verkligen få känna på lite framgång. Extra glad blev jag förstås för det sätt som machens lirare genomförde matchen (då hon normalt spelar i 93-årskullen där jag coachar). 38 poäng tror jag hon stoppade i. I semifinalen hade hon 37. Kul med en tjej som alltid, och då menar jag verkligen alltid, vill göra mål så fort hon får bollen.

Hade nästan glömt bort att Lionsfinalen inte spelas med normal matchdräkt, utan med en speciell Lionströja, men det har ju sin charm det också.

Vilken match, och vilket mål Andres Iniesta satte på övertid. CL-final för Barca! Nog för att jag är Barcafan med måste ju säga att det var ett grymt slut för Chelsea. Undrar just vad Ballack sa till domaren efter den där misstänkta handsen på hörnan i slutet. Hade det funnits teknisk foul i fotboll så hade han nog förtjänat en där. Idrotten är underbar och idrotten är grym.