Bromsen

Inför gårdagens match mot Södertälje trodde jag att vi skulle få det rätt svårt mot dem, men ojojoj vilken match vi gör. Vinst med 2 poäng till slut. Första perioden helt jämn och andra perioden går klart till Södertälje som leder med 9 poäng i halvtid. I tredje perioden sätter vi upp en press och gör ett ryck på 16-0 och momentum i matchen vänder. Sista perioden blir helt jämn med mycket kamp och tjejerna visa upp en fantastisk inställning. Via ett straffkast med sekunder kvar säkrar vi definitivt segern. 

Den här vinsten var extra skön på flera sätt. Vi vet att Södertälje är ett av landets bästa lag och det är skönt att få en bekräftelse på att vi faktiskt är uppe på samma nivå och kan tävla med dem. För det andra så har man anat en viss kritiskt stämning mot oss tränare från vissa håll, men den här vinsten borde vara ett tecken så gott som något att vi har en bra verksamhet och har kvalitet i det vi gör.  

Ännu en söndag fylld med basket. Hade min första match 12.45, men i brist på bättre saker att göra åkte jag ut till Enskedehallen 08.30 för att se på 93 Vits match mot Söder. Inte så spännande direkt, Vit vann med drygt hundra poängs marginal. Tror tyvärr att det kan bli en hel del sådana matcher i den här serien, men då får vi försöka hitta utmaningar på andra stället.

Nästa stopp var Rinkeby för match med F92 mot Akropol. Ledning med 21-4 efter första quartern och det kändes verkligen som att det skulle rinna iväg, men efter det spelade vi helt under isen. Det blev onödigt jämnt och till slut vann vi med sex poäng. En match som vi helst glömmer.

Snart är det dags för helgens stora kraftmätning, F93 mot Södertälje. Ska bli intressant att se var vi står jämfört med SBBK, tror nog att de kommer vara ruggigt starka. Uppkast om en timme!

Ska snart iväg på match, hyfsat tidigt för att vara en lördag. AV denna anledning satte jag klockan på ringning 07.00. Ville ha gott om tid för att ta det lugnt och inte stressa. Vakande faktiskt pigg och hann t.o.m. med att diska och lite andra hushållssysslor på morgonen. Märkligt, när man är ledig vaknar man pigg som en mört, men när det är arbetsdag är det som att dra ett lik ur sängen...Nåväl, nu bär det av till dagens första match!

Fyra matcher i helgen och på dagens träning deltog 9 spelare av totalt 25. Några var borta p.g.a. skolarbete som måste göras, men det stora flertalet är skadade eller sjuka. Kan bara känna frustration och hjälplöshet. Det blir en tung säsong om det ska fortsätta så här, men förhoppningsvis kommer alla skadade tillbaks med hjälp av de rehabövningar som vår sjukgymnast har börjat implementera. Jag håller tummarna för att alla snart blir friska igen.

Det har varit en tung jobbvecka hittills, men det finns ändå saker att glädja sig åt:

1) Fick en löneförhöjning här om dagen som var rätt så mycket större än vad jag hade förväntat mig.

2) Raphael Saadiqs nya skiva dök upp i brevlådan idag (ja, även fastän jag laddar ner en hel del musik så köper jag även en skiva då och då).

Alla goda ting är tre säger man ju, så jag väntar bara på att trean ska dyka upp. Kanske ska köpa en trisslott?

Efter ett kort matstopp hemma bar det iväg till Lidingö för match med F92. Vi hängde väl med ok i en quarter, men efter det blev Lidingös aggressiva försvar lite för mycket för oss. Samtidigt sköt de väldigt bra och vi hade ring och ut på lägen nära korgen. Förlust med 27 till slut. Vi kan väl se matchen som en nyttig läxa, vi måste helt enkelt bli bra mycket tuffare i offense.

Sista stoppet för helgen blev Åkeshovshallen och match med F93 utvecklingslaget mot Täby. Ömsom vin, ömsom vatten kan man väl sammanfatta den matchen. En hel del fina spel i anfallet, men även mycket slarviga passar och delvis huvudlöst spel. Helt ok defense, men lite väl mycket fouls. Vi hade åtta spelare till den här matchen. En foulade ut och två skadade sig, så på slutet hade vi bara 5 spelare att använda. Sett ur den synvinkeln ska vi vara mycket nöjda med vinsten med 5 poäng. En sak blev tyvärr rätt tydlig under matchen, att de spelare som har missat många träningar ofta är allt för vilsna i anfallet. Detta trots att de har närvarat och tittat på träningar då de inte har kunnat deltaga p.g.a. skador. Men att titta på en träning är något man gör aktivt med öppna sinnen, att bara vara där räcker faktiskt inte.  

Uppe med tupppen i morse för ett gästspel som matchcoach för F93 Vit då herr von Tratt låg hemma nedbäddad med en dunderförkylning. I början kändes det som att vi skulle glida iväg till en rätt enkel seger, men våra motståndare Tensta stretade emot rätt bra. Ledningen med 6 i halvtid krymptes till bara 2. Lite allmänt okoncentrerat spel från vår sida, men då höjde vi koncentrationen och la in en extra växel. Ledde med runt 20 som mest och det slutade med 14 poäng plus. Inte världens mest välspelade match, men tjejerna gör det som behövs, när det behövs. Ofta är det svårt att plocka fram sitt bästa spel när man möter något sämre lag.

Direkt efter var det dags för F93 Röd att spela mot Söder och det blev en enkel vinst, 20-0. Walk over alltså. Alltid lika trist med w.o. matcher. Återstår att se om Söder har någon förklaring till att de inte kom. Jag ser ju helst att vi spelar om matchen.

Nästa anhalt blir Lidingö kl 15.30 då 92 tjejerna ska spela och därefter ett sista stopp i Åkeshov 19.15 när F93 Utveckling spelar mot Täby.

Säsongens första seriematch med F92 spelades idag. Mina förväntningar var inte så högt ställda med tanke på att flera tongivande spelare inte kunde vara med p.g.a. skador, sjukdomar och resor. De 7 1/2 (alltså var vi 8 spelare, varav en inte var riktigt frisk) gjorde dock en föredömlig insats och det blev vinst över Järfälla med 46-43. Inga stora siffror precis och ärligt talat var det ingen välspelad match. Båda lagen gjorde massvis med turn-overs. Men...det märktes ändå att det vi har tränat på sitter ganska bra i skallen på spelarna och de vvet hur de ska agera i olika situationer. Det ger en otrolig glädjekänsla. Ibland undrar man ju varför man hållr på med så mycket basket som man gör, men svaret på frågan ä ganska enkel. Det är för att få uppleva stunder som idag, när man ser att träningen verkligen ger resultat. Sen ska jag inte sticka under stol med att det är en förbannat skön känsla att få vinna också!

Känner mig ofta rätt trött och i dagens Aftonbladet kan man läsa att tröttheten kan bero på någon av följande sjukdomar:

Hypotyreos

Symtom: Trötthet, koncentrationssvårigheter, frusenhet, torr hud, förstoppning, glömska.

Anemi - blodbrist

Symtom: Trötthet, svaghet, yrsel, känselrubbningar (stickningar, pirrningar), balansproblem, illamående, försämrat minne.

Sömnapné

Symtom: Personer med sömnapné nickar ofta till på dagarna. De vaknar och känner sig tunga i huvudet, kanske med lite huvudvärk eller torrhet i halsen. Ofta måste de gå upp och kissa på nätterna.

Infektioner

Symtom: Sjukdomskänsla, feber, trötthet. Tröttheten kan finnas kvar en vecka eller mer efter att man tillfrisknat - men den ska gå över.

Depression

Symtom: Nedstämdhet, likgiltighet, aptitstörningar, sömnrubbningar, självmordstankar, trötthet.

Diabetes

Symtom: Törst, trötthet, kissar mycket, viktnedgång.
 

MS

Symtom: Ensidig synnedsättning, dubbelseende, domningar, balansproblem, trötthet, yrsel, muskelsvaghet.

Cancer

Symtom: Olika sorters cancer har olika symtom, men trötthet är vanligt. Det är dock sällan trötthet är det enda symtomet - i så fall följs det relativt snart av andra sjukdomstecken, exempelvis aptitlöshet och viktnedgång.

Av de olika symtomen kan jag nog räkna bort de flesta förutom själva tröttheten. Visst ibland har jag sömnrubbningar och kan känna en vis nedstämdhet, så kanske lider jag av depression. Eventuellt med en släng av cancer. Faan, nu blev jag ännu mer deppig.... 

Här sitter man på basketkansliet kl. 02.35 natten mot söndag. Varför då kan man fråga sig? Jo, hallpersonalen ville verkligen gå hem kl 23.00 och vi hade fortfarande en del resultat att uppdatera på webben. Så herr von Tratt och jag själv tog beslutet att vara kvar och övernatta här, instängda i kanslilokalen.

Om det var stressigt igår så var det bara en susning mot hur det har varit idag. Jag var inte långt ifrån att få ett ordentligt psykbryt. Några saker man har lärt sig: 1) Man ska inte coacha själv när man arrangerar en turnering och jobbar. Det blir inte samma laddning till matcherna, och arbetsuppgifterna blir snabbt lidande när man smiter ifrån någon timme för att coach en match. 2) Den siste idioten är inte född, som VarbergsBengtsson brukar säga. Hur svårt kan det vara att rapportera resultat från matcher? Ok att ungdomar kan ha lite nollkoll, men vuxna människor borde väl i alla fall ha lite vett i skallen. Blir till att se över en del rutiner till nästa års turnering. Kanske har vi växt lite för mycket, lite för snabbt. Sen har jag hunnit med att få en utskällning av en förälder också. Intressant när föräldrarna inte har insikt i sina barns beteenden och närvaro på träningarna.... Men nu är det bara en dag kvar av turneringen och sen börjar den riktiga basketsäsongen med nya utmaningar och mål. Mitt eget lag har visat att potentialen finns där, men att det är mycket kvar att jobba med.

Kanske ska ta några timmars sömn innan det är dags för söndagens arbetspass?

Idag började vår årliga försäsongsturnering, Blackeberg Basket Cup, och just när matcherna skulle börja kl 17 bröt årets stressigaste timme ut. Passerkort till hallar som inte fungerade, sekretariatspersonal som inte dök upp, griniga surjämtar som inte kunde flytta sitt eget bagage till förläggningen, ett lag som inte dök upp och en trasig säkring som gjorde att en korg inte kunde hissas ned. Ett lättare kaos med andra ord, men allt löste sig till slut och alla matcher blev till slut spelade.

Ja visst, vi hann ju med att spela en egen match med mitt lag F93 Blackeberg Röd också. Vinst mot Lidingö med 47-32. Inledningsvis såg det inte bra ut, lite trötta fötter i defense och till viss del hamnade vi fel i offense. Andra halvlek var dock riktigt bra och vi lyckades genomföra det vi har tränat på den sista tiden. Skoj! Under sommaruppehållet hade jag nästan glömt hur kul det är att ha match med de här tjejerna, så jag var nästan lite rörd efteråt.

Nu, dags att sova, för om fem timmar är det dags att stiga upp och ta itu med en ny basketarbetsdag på sisådär 15 timmar.

Jag brukar ofast ha koll på vad jag gör när jag festar. I alla fall på så sätt att jag kan ta vara på mig själv, men igår skulle jag nog ha behövt en personlig assistent eller något liknande.

Kvällen började helt lugnt i Currys och herr von Tratts sällskap med några omgångar diverse roliga öl vid Brommaplan, därefter en snabb taxifärd till det fashionabla Cattens i Abrahamsberg, där vi dock inte blev långvariga. Nästa anhalt - Garbo i Sundbyberg.

Väl där inne läskade vi på som vanligt, kände mig inte överdrivet berusad. Stötte på diverse bekanta ansikten och fann även en snubbe som började diskutera Chris Isaak och Forever Blue skivan, vad fan är oddsen på det? Men sen när det var dags att ge sig av hemåt så är det en stor lucka i minnet. Lite läskigt, brukar aldrig ha minnesluckor när jag dricker. Hur som helst, jag står utanför Garbo och funderar väl på något sätt att ta mig hem. Taxi eller kommunala färdmedel? Tydligen bestämmer jag mig för att promenera. Här efter kommer det verkliga svarta hålet i minnet, för nästa sak som händer är att jag sitter vid någon form av parkbänk och bord utanför Stockholmsidrotten på Smidesvägen i Solna och det kommer förbi en Securitasvakt som säger att "här kan du inte sitta och sova". Sagt och gjort, jag pallrar mig iväg till pendeltågsstationen i Sumpan, men där drabbas jag av någon form av akut handlingsförlamning, så jag sätter mig ner och somnar på marken, lutad mot en pelare. Vaknar ungefär vid halv sex och ser att det står en taxi tvärs över gatan. Tar taxin hem till kära Alvik.

Som tur är kom jag välbehållen hem och alla värdesaker (kreditkort) fanns kvar. Man vet ju aldrig vad som kan hända, den här gången slutade det i alla fall inte med att man blev rånad och vaknade upp med vaselin i röven.

Som tur är börjar matchsäsongen nästa helg, och då blir det inte mycket tid över för att råka ut för saker som det ovan beskrivna...

Efter dagens träning (min egen alltså med Harlem Grasshoppers) slog mig tanken att det kanske är dags att lägga basketskorna på hyllan. Inte för att basket inte längre är roligt, det är fortfarande det bästa jag vet, om det sen är att spela själv, att vara tränare eller att se på en bra match. Men, om man känner sig handikappad och inte klarar av att göra saker man normalt klarar så är det inte så kul. Under sommarlägret spelade vi några gånger och något hände i mitt högerknä. Inte så att jag fick en smäll eller en vridning i knät eller liknande, men efteråt kändes knät stelt och svullet och det där satt i några veckor. Nä det nu var dags för träning igen så kändes den där smärtan igen, kändes helt enkelt väldigt ostadigt och man ville inte direkt gå in för fullt i närkamperna eller i returtagningen.

Kanske dags att göra något som jag aldrig gör, söka upp en läkare och kolla upp vad som är knas med knät...