Bromsen

Efter en lång basketdag igår satte jag mig ner framför TV:n för att kolla på Sevilla-Barcelona. Slocknade efter första halvlek och vaknade upp runt 01.00 med någon kampsort kommentarad av Paulo Roberto surrande på dumburken. Borstade gaddarna, klädde av mig och gick till sängs och vad händer? Omöjligt att sova. Märker att huset jag bor i är ganska lyhört, här hur grannen ovanför kissar runt 03.00, men hör däremot inget spolljud. Vissa ljud kanske fortplantar sig lättare än andra, eller så kanske grannen helt enkelt struntade i att spola för att han inte ville väcka familjen. Vad vet jag? Låg vaken ytterligare ett par timmar och funderade på detaljer i vårt anfallsspel som vi bör drilla på träningarna framöver. Sista gången jag kikade på klockan var den 05.00. Gick upp runt 09.30 för att åka iväg till en match som inte var speciellt rolig (vinst med drygt 50 poäng). Har alltså varit lite halvmosig hela dagen.

Nu är det snart dags att åka iväg till nästa match, den här gången för att spela själv. Återstår att se om det är ett speciellt klokt beslut, då jag har varit sjuk och har ett par dagar kvar på min antibiotikakur. Men vad är det värsta som kan hända? Att det går åt helvete!

Idrott, och i synnerhet lagsporter, är inte alltid så logiskt. Idag hade vi match mot ett lag som vi senast på hemmaplan vann med 8-9 poäng mot. Alltså förväntade vi oss en hyfsat tuff match, men det blev vinst med 53 poäng. Kanske är vi 50 poäng bättre än det här laget, och det var vi nog redan när vi möttes för två månader sen. Så varför blev det bara knappa 10 poängs vinst då? Nog för att jag tycker vi jobbar bra på träningarna, men i har väl knappast blivit 40 poäng bättre på två månader? Handlar allt om vad som händer i spelarnas psyken?

Eller kanske den här?

Igår var jag hos läkaren igen för att försöka få bukt med den här efterhängsna förkylningen som jag har dragits med i typ fem veckor. Det slår mig att nästan alltid när man är hos doktorn så inträffar något bissart, eller i alla fall något som man kan smågarva åt efteråt. Igår var inget undantag. Doktorn gjorde lite vanliga grejer, kollade i halsen (som var lite irriterad) och lyssnade på lungorna (som lät bra), men sa att det är inte läge att sätta in antibiotika på dig. Kanske hade hon svårt att tyda de symptom som jag beskrev, för plötsligt frågade hon: "Vad tror du att det kan vara?" Då hade man ju lust att fråga tillbaks, "Ja hur fan ska jag veta det, jag gick ju hit för att få hjälp av en expert, och det är det väl du som är?" Men det svarade jag naturligtvis inte. Så jag blev i alla fall ivägskickat på röntgen av mina bihålor. Väl på röntgen så kom några ångesttankar upp till ytan, "fan, tänk om de upptäcker att jag har en hjänrtumör". Och jag är ändå inte särskilt hypokondrisk. Nåväl, det slutade i alla fall med att slemhinnorna i bihålorna var irriterade så till slut skrev doktor ut en antibiotikakur i alla fall. Kanske hon kunde ha kommit på i första läget, så hade det besparat mig en timme och 200 spänn i röntgenavgift.

Idag hade vi match med F93 mot Solna. Ett lag som vi borde vinna över hyfsat enkelt. Enkelt såg det också ut att bli, första 5 minuterna var riktigt bra och vi hade snabbt jobbat oss upp i en leding på 8-10 poäng. Men sen vete sjutton vad som hände. Vi missade otroligt många enkla lägen nära korgen, samtidigt som Solna fick i bollar ur lite alla möjliga vinklar. V försökte att byta försvar från zon-press till man-man press och i andra halvlek en 2-1-2 zon på egen planhalva. Vet inte om defense betydde så mycket egentligen, för vi hade fortfarande svårt att få till det offensivt. Slarvig spel med en hel del mindre bra beslut. Men, men i fjärde perioden gjorde i jobbet. Bollarna började trilla i och även defense funkade faktiskt rätt bra. Sista quartern vann vi med 19-8 och matchen med 53-44 så det får man vara nöjd med.

Varför blev det så här? Som coach försöker man alltid analysera för att se vad vi kan ändra på och vad vi ska fortsätta med. Jag är dock osäker om analysen av dagens match ger så många svar. Faktum är dock att vi knappt har tränar den här veckan p.g.a. att andra arrangemang har gått in på våra träningstider samt att det var ett par veckor sedan vi spelade match i den här serien. För mycket ledighet verkar i alla fall inte vara bra för oss. Tur att det blir full träning den kommande veckan.

Nu börjar jag tröttna på det här, har varit ofrisk i cirka fem veckor. Sjuk, det är väl när man ligger däckad och är mer eller mindre oförmögen att ens ta sig ur sängen, men så illa har det inte varit, därav benämningen ofrisk. Jag var ju faktiskt hos läkaren i förra veckan, men det blev man ju inte så hemskt mycket klockare av. Fick en nässpray på anabola och visst, den hjälpte ju mot nästäppan, men nu känns hela skallen  täppt i stället. Nu får det vara nog tänkte jag och bokade ett nytt besök hos läkaren på måndag. Betyder fler läkarbesök på två veckor än vad det har varit på de senaste tio åren. Får se vad läkaren ordinerar på måndag. Skulle ju vara kul om det blev något helt otippat, typ, "du behöver ljusterapi".

De senaste dagarna har det mesta på jobbfronten handlat om bokslutsarbete. Siffror, siffror, siffror...Inte världens mest spännande arbete kanske, men det är ju sjukt hur fast jag blir. Kan liksom inte släppa jobbet förrän allting stämmer till sista öret. Man blir nästan lite besatt. Galet...

Bara en match idag, F93 i Elit B som spelade mot Alvik. Vinst med 7 poäng. Helt ok insats även fast vi hade lie "hjärnsläpp" på slutet. Sen blev det hushållsarbete med diskning och strykning, så fick man känna att man hade gjort något vettigt på hemfronten också.

Efter det var det dags att bege sig på en utbildning gällande skadeprevention för basketspelare. Måste erkänna att jag inte kände mig så sugen på den, ville mest ligga hemma och ruva. Men, utbildningen var riktigt intressant och bidrog med en del nya infallsvinklar till träningen, så nu ska de nyförvärvade kunskaperna implementeras i träningarna de närmaste veckorna. Ska bli spännande!

Lördag igen, vilket som vanligt innebär en massa basket. Idag jobb på damlagsmatchen och sen match med U18-laget.
Dagens låt:

:

Chihuahuan är ju en rätt fjantig hundras, och ännu fjantigare är det med folk som bär runt på sin hund som en annan accessoar. Men det jag såg idag tog ändå priset. En dam som körde runt sina två hundar i vad som vid första anblicken såg ut som en barnvagn, men som visade sig vara en specialdesignad hundvagn. Herregud, kan hundarna inte gå själva? De är fan så att man baxnar!

En match mitt i veckan, mitt "kvarterslag" mot Tensta BG. Klar vinst med 67-30. Lite trög period i andra quartern då vi tappade fokus och hade problem med vårt zonanfall. I andra halvlek blev det dock bättre fart på spelet. Alltid kul att vinna, men i den här serien skulle vi behöva lite fler matcher som innebär en ordentlig utmaning. Förutom en match som vi vann med 10 poäng har alla övriga matcher slutat med minst 20 poängs marginal. Men, men, de verkliga utmaningarna finns på annat håll...

Fyra matcher i helgen, vilket slutade med 2 vinster och 2 förluster. Man har blivit lite bortskämd med att bara vinna på sista tiden. Vi borde väl ha tagit i alla fall en vinst till, då tänker jag på matchen med 92-orna som inte var någon höjdare. Dålig skottprocent och lite dåliga beslut i spelet. Dagens vinst med F93 var på håret, vi hade förvånansvärt svårt mot Norrköpings zonförsvar, vilket jag tycker vi borde behärka bättre. Låt vara att några duktiga spelare inte kunde vara med p.g.a. sjukdom, men det borde ändå inte ha blivit så tight. Blir väl till att lägga in lite zonoffense på träningarna. Får dock glädjas åt att några "doldisar" har visat upp sig förtjänstfullt på helgens matcher.

känner jag mig nu. Hade inte så värst många punkter på agendan idag, men det blev ändå (onödigt) stressigt i slutet av dagen. Visst, jag var väl lite tidsoptimist. Nu i alla fall dags för en sen middag. Fast om man inte har ätigt något efter frukost, blir det lunch då fastän det är kväll?

Sitter här på jobbet och väntar på en leverans av diverse kontorsmateriel. Skulle ha kommit förra veckan egentligen, men tydligen så lyckades vi missa budet varje gång, för det låg fem påminnelser från posten i receptionen. Ringde således igår för att höra när leveranse skulle kunna komma. "Inga problem" svarar mannen i andra änden av telefonen, "jag fixar med en utkörning i morgon". "Jaha", undrar jag, "kan du säga ungefär vilken tid leveransen kan tänkas dyka upp?". "Ja, visst, den kommer mellan 0800 och 1600 i morgon". Ja, det var ju en rätt ungefärlig tidsangivelse. Gud vad jag älskar klara besked.

Med anledning av Tarmens fest ikväll så kör jag lite förfest här på egen hand. Det betyder i princip att jag jag dricker ett glas vin medan jag läser i sista delen av Conn Igguldens romansvit om Julius Caesar.  Det bästa med förfest för en är dock att det inte är någon somhåller på och pillar på spellistan på datorn hela tiden. Just nu: Ed Harcourt -The birds will sing for us. Kanske inte skulle ha spelats om det hade varit mer folk på förfesten.  

I kväll blir det lite partaj, då min vän Tarmen ordnar med fest med anledning av att han tar steget in i vuxenvärlden. Varför han kallas Tarmen? En gammal historia som vi kan ta en annan gång! Nåväl, eftersom han inte bor i Stockholm längre så ska det bli kul att träffas. Det blir alltid en skön stämning när man träffar Tarmen, spelar ingen roll hur länge sen det var vi sågs, det känns ändå som att det var igår med en väl ingången jargong och slitna gamla skämt. Han har ett stort hjärta den där Tarmen.

Normalt tränar vi på fredagar, men då det var "dag före röd dag" i går så stängde hallen redan kl. 18.00, således ingen träninig. Rätt skönt att vara ledig en fredagskväll faktiskt. Så i stället för att ägna mig åt basket så gav jag lite uppmärksamhet och världens just nu viktigaste händelse, t.o.m. viktigare än det amerikanska presidentvalet, åtminstone om man ska gå efter det utrymme detta får i kvällspressen. Jag snackar alltså om Idol. Det är egentligen inte alls min kopp te, men ändå lite småunderhållande måste jag säga. Gårdagens tema var svensk schlager. Ack så besviken jag blev att ingen av deltagarna hade valt att framföra Symfonin av Loa Falkman. Det hade varit något att berätta för barnbarnen. Men kanske hade det i allt för hög grad uppfattats som en ironisk klackspark om någon hade valt den låten.