Den stora tomheten

Det blev en tung sorti för F93 ut ur USM igår. Förlust med 10 poäng mot Södertälje i en match där vi egentligen spelade jämnt hela tiden, förutom i tredje quartern. På den här nivån håller det inte att få sådana dalar i spelet.

Givetvis var det ledsna ansikten i omklädningsrummet efteråt, även på oss coacher. Själv känns det bara tomt, magkänslan före matchen var att vi skulle vinna och det kändes som att vi hade ett litet psykologiskt övertag efter att Järva hade slagit Södertälje på lördagskvällen. För ett par veckor sedan vann vi mot det här laget, men jag kan inte hitta några stora skillnader på hur vi spelade då. Gillar inte att skylla på "otur" men igår saknade vi det där lilla flytet som är så viktigt i tuffa matcher. Kanske, kanske var vi, precis som i inledningsmatchen mot Järva, lite nervösa och ovana med en rätt stor och högljudd publik. Men det får bli en läxa på vägen mot nya framgångar. Och vi vet ju att vi kan vara med och slåss mot de bästa, för samtliga lag som gick till final 4 har vi faktiskt vunnit mot den här säsongen. 

Tungt läge just nu, men jag är övertygad att vårt lag kommer att resa sig och komma ut starkare framöver.
 

Det regnar i Staples Center

Helknasigt, här tänkte man runda av helgen med att kolla på Lakers-Cleveland, men det regnar i L.A. och tydligen är det en läcka i Staples Center, så just nu är det uppehåll. Var med om en liknande händelse i en ungdomsmatch i Rosenborg i Södertälje en gång. Stora tunnor var uppsatta vid sidlinjerna där det droppade från taket. Återstår att se hur problemet löses i L.A.

Gladare miner idag

Idag vann F93 "måstematchen" mot Antnäs med klar marginal, 38 poäng. Bra insats av tjejerna, men trots det såg många nästan ledsna ut när vi hade samling efter matchen. Vet inte varför. Efter matchen var några tjejer kvar och kollade på matchen mellan Järva och Södertälje och då kändes det som att stämningen lättades upp, mycket skoj och skratt och många leenden. Hoppas att den glada stämningen håller i sig till i morgon. Vi har avgörandet i egna händer, vinst mot Södertälje betydet att vi tar en plats i final 4 i USM. Vårt lag har så många gånger visat att de är bäst när det gäller och i morgon blir det verkliga elddopet. Jag tror faktiskt att vi klarar det, har en positiv känsla i kroppen. Nu gäller det!


Tung förlust

Första dagen i USM slutade med en tung förlust mot Järva, ynka 2 poäng, 54-56. Allt för många av våra spelare verkade tyngda av stundens allvar och spelade nervöst, något som de normalt inte brukar göra. De har spelat många finaler och borde vara vana vid "viktiga" matcher, men det var som bortblåst idag. Hatten av för Järva dock som har ett riktigt bra lag.

Som coach kan man ju inte låta bli att rulla matchen i huvudet om och om igen... Tog vi ut rätt spelare? Skulle vi ha haft ett annat taktiskt upplägg? Bytt runt annorlunda? Kanske bidrog vår tidiga samling till att spelarna blev mer nervösa, vi åt tillsammans, tog en promenad, hade ett första snack innan vi bytte om och började värma upp. Jag vet inte, möjligen hade det varit bättre att ha en likadan samling som vi har inför vanliga seriematcher. Hoppas i alla fall att tjejerna lyckas skaka av sig det här och kommer laddade till våra kommande matcher. För egen del lär nog matchen rulla runt i skallen några varv till innan John Blund kommer på besök.

Stunden är kommen

Idag är det så dags för F93:s största prövning för i år. Dags för kvarstfinalomgången i USM. Första matchen är mot Järva och det kan gå hur som helst, fast vi kanske ses som favoriter. En vinst i kväll känns ytterst viktigt. Då kan vi spela avslappnat mot Antnäs (gruppens förmodligen svagaste lag) i morgon. Två segrar innebär förmodligen vidare avancemang. Men det kan lika väl bli så att vi, Järva och Södertälje hamnar på två vinster var och det blir poängskillnad i de inbördes mötena som gäller. Det slipper jag helst. Det ska i alla fall bli riktigt roligt att spela de här matcherna och jag tror att vi kommer vara tokladdade. Konstigt vore det väl annars.

Utflykt till Norrtälje

Idag var det tänkt att F92 skulle spela match. Bortamatch mot Norrtälje. P.g.a. sjukdom, skador m.m. så var det ett rätt reducerat manskap som tog plats i bilarna med riktning mot Roslagen. Väl framme och uppvärmda så visar det sig att det inte finns någon domare på plats. En förälder i motståndarlaget får tag i domaren som skulle ha dömt, men denne befinner sig i Stockholm med motorhaveri på bilen. Vad göra? Ingen av lagens coacher vill av förklarliga skäl döma. Till slut erbjuder sig en förälder till en av våra spelare att han kan ställa upp och döma. Men det märks lång väg att Norrtäljes coacher inte är särskilt pigga på den lösningen. Vid det här laget har det gått en halvtimme sen planerad matchstart och vi bestämmer oss för att inte spela matchen. Bara att sätta sig i bilarna occh åka hem igen.

Fotnot: I nästa upplaga av Nationalencyklopedin kommer ovanstående text att finnas under uppslagsordet "Värdelös dag".

Dåligt genrep

Idag var det dags för den sista seriematchen för F93 innan SM som är nästa helg. Vi mötte Solna, ett lag som vi borde slå rätt enkelt, åtminstone med tanke på deras läge i tabellen. Men vi spelade långt ifrån bra och det blev en riktigt tajt match som vi till slut vann med 4 poäng. Okoncentrerat är väl det ord som bäst beskriver vår insats.

Det som är lite lustigt är att från bänken kändes det aldrig riktigt nervöst, även fast vi låg under stora delar av matchen. Det här laget har skämt bort en lite grann på så sätt att de alltid brukar reda ut svåra situationer och skärpa till sig när det som bäst behövs. Efter att ha jobbat med dem i ett och ett halvt år är jag ganska säker på att koncentration och laddning kommer att vara på topp nästa fredag då vi inleder spelet i SM.

Bra start på 2008?

Första riktiga arbetsveckan på det nya året började väl inte så bra. Först kraschade bokföringsprogrammet så att jag fick göra om ett halvårs jobb i konteringar. Sen åkte jag på någon sorts influensaliknande sak med symptom som spraystjärt, frossa, viss feber och värk i kroppen. Känner mig lite svag när man knappt har ätit något på två dagar. Men nu är jag i alla fall på bättringsvägen känns det som och fr.o.m. nu kan det väl bara bli bättre.

Ny final

F93 har gjort jobbet i Täby Basket Cup hittills och i morgon är det dags för final mot Järva. Kul förstås, men det finns alltid en baksida. Den här turneringen har vi haft 20 spelare med, och så klart kan alla inte vara med på alla matcher. Vi tog ut 10 spelare till varje gruppspelsmatch och i semifinal och final har det blivit 12 spelare uttagna. Ganska kort efter semifinalen, när vi hade meddelat vilka 12 som skulle spela finalen, märkte man av att vissa ifrågasatte hur vi hade valt ut de 12 till finalen. Givetvis får de som inte spelade semifinalen vara med i finalen, men sen är det 5 stycken som kommer få spela både semin och finalen. 5 spelare som vi coacher helt enkelt tycker är de mest stabila just nu (och oftast annars också).

På det hela taget är vi nog det lag i vår åldersgrupp i hela landet som har störst bredd och även låter alla få chansen i de större och viktigare sammanhangen. Tyvärr har en del i truppen nog inte insett det. Faktum är att det här missnöjet som jag kan känna av hos vissa nästan överskuggar glädjen över att ha nått finalen. Alla i truppen har ju bidragit till framgångarna, men det är klart, när man är 14 år är väl det svårt att inse och det är lättare att bli ledsen och besviken över att man inte är uttagen till finalen.

Gott nytt basketår

Nytt år och nya matcher, vi inledde spelet i Täby Basket Cup idag. 92-tjejerna åkte på en rätt ordentlig förlust i första matchen mot Täby, men sen blev det vinst mot Eskilstuna. Fast spelet imponerade inte.

93-tjejerna lyckades kamma åt sig två vinster, mot Järva och Eskilstuna. Inte heller där visade vi vår kapacitet. Och snart är det dags för ny omgång i USM...men när vi väl har kommit igång med träningarna igen så ska vi nog vara redo för uppgiften.

Dagens tråkigaste händelse var i 93-ornas match mot Järva, där en av Järvaspelarna åkte i golvet och smällde i bakhuvudet rejält. Rikigt läskigt, då hon en stund svimmade av och sedan inte mindes något av vad som hade hänt. En rejäl hjärnskakning var den initiala diagnosen, och jag hoppas verkligen att det inte var något allvarligare. Matchen blev försenad med cirka en halvtimme innan ambulansen dök upp och tog hand om henne. Samtliga spelare var givetvis skakade över händelsen, vilket också återspeglade sig i spelet. Men allt idrottande innebär ju ett visst risktagande.

Vanans makt

Då sitter man här igen och kollar på Ivanhoe på TV...som varje nyårsdag.